subjektivet

Det här har jag inte gjort på ett tag. Oklart varför. Jag tror jag har varit så nöjd över att ha kommit hem att hela våren passerat av bara farten. Om jag hade lagt till en bild på Elsa, min sambo, till stapeln här nedanför, hade det här blogginlägget sammanfattat mitt 2012.

Det här var min utsikt under många långa timmar. Cirka 45-50 grader varmt när det var som värst. Sjukt mycket väntan.

Befinner oss på en kulle som vi i princip ska ha bara. Den här killen är en av våra sjuksyrror. 

Afghansk polischef i sitt tält på samma kulle. Innan svenskarna kom med stridsfordon och mörkerhjälpmedel hade han och ett dussin av hans poliser hållt kullen ensamma, boendes i tält, med bara var sitt gevär och vilja. De bad om mat när vi kom.

Sjuksyrrans vagnchef slappar i solen. Sveriges sjukvårdsresurser är mästare att hantera tristess, då deras jobb hela tiden är att ligga i startgroparna för att någon ska skada sig. Men underskatta inte deras värde bara för att de inte löser huvuduppgift över tiden. Då flera av sjuksyrrorna är lite äldre kvinnor kan de fungera som extramammor under missionen.

Finsk skyttepluton. Samma kulle. Soldatreflektioner: Finnarna hade bättre stridsvästar men sämre (det vill säga tyngre) personliga vapen. Den frukost de hade i mjukkonserverna var grym, bytte till mig ett par. Jakten på ny mat tog aldrig slut.